Syskonsvartsjuka

Nu sitter båda i sittdel! Det var lite sorgligt att lägga bort liggdelen, vi kommer aldrig mer ha en liten nyfödd, buhu. 
Det här känns lite utlämnande att skriva, men det känns som att jag behöver göra det för min egen skull…

Det är lustigt att jag skrev härom veckan att allt lugnat sig efter tvåbarnschocken. Nu har jag nämligen insett att syskonsvartsjukan/syskonchocken har blivit total. 5 månader efter att S kom, det var kanske på tiden. Har nog inte fattat förut hur det kan visa sig, jag trodde svartsjuka mellan syskon visade sig genom att storasyskonet slog lillasyskonet mycket, krävde att få ha föräldrarna för sig själv och att bebisen skulle skickas tillbaka till BB typ. Men på senaste tiden har E blivit allt mer trotsig, allt mer gnällig, allt mer ledsen och bråkig överlag, samtidigt som hon väldigt ofta vill vara bebis. Hon vill att man vaggar henne som en bebis, hon har börjat vilja sitta i vagnen igen från att tidigare ha vägrat, hon har inte velat gå till förskolan, hon har velat att man ska bära henne från punkt A till punkt B osv. Och minsta lilla motgång gör henne så förbannad, så förtvivlad. När jag inte orkar bära henne till soffan två meter bort (pga problem med ryggen), när jag måste mata Stella fast hon bara vill ligga i min famn. Till exempel. Då blir det kaos. 

Och jag har blivit så arg. Så ARG. När hon bara krånglar med ALLT, när allt man gör blir en kamp. När att ta på ytterkläder och gå ut kantas av ett antal vredesutbrott och gråtstormar från oss båda. Jag har liksom känt att inget är kul och det är inte värt att hitta på någonting när allt ändå bara blir skit i slutändan. Och framförallt blir jag så ledsen och orolig. Att hon inte mår bra, att det är nåt som inte stämmer. Men har inte fattat vad det är, vanlig trots? På väg att bli sjuk? Eftertrötthet efter att ha varit sjuk? Extrem envishet? Eller något allvarligt, jag har ju katastroftankar och alltså mycket livlig fantasi som triggas lätt av småsaker. 

Så jag har läst och läst och läst, googlat, köpt böcker, läst i olika grupper på Facebook. Jag har tagit in vad massor av olika barnpsykologer med olika infallsvinklar på barn tycker i frågan och insett 1) att det måste vara syskonsvartsjuka det handlar om och 2) att det som talar mest till mig är filosofin om”nära föräldraskap”. Jag hade helt glömt bort begreppet, men jag påmindes om att jag läste mycket om det innan Emilia kom. Och vi har naturligt gjort mycket av det som förespråkas där, som att vara nära mycket, ofta burit barnen i sele istället för vagn, visat att vi finns där genom att alltid besvara skrik och ta upp och trösta. Tätt intill hjärtat har de alltid varit. Och det är lätt när de är bebisar, ju äldre barn blir desto svårare är de att ”uppfostra” känner jag. Men det var bra att jag blev påmind, för det är såklart att det är med nära föräldraskap vi ska närma oss även det här problemet! Det blev supertydligt för mig igår. Istället för att försöka sätta mer gränser ska jag visa ännu mer tålamod, ännu mer kärlek, ännu mer tolerans. Det känns rätt i magen, där hittade jag min magkänsla som jag tappade bort för ett tag sen! Dessutom ska vi se till att hon får extra mycket tid själv med mig och Johan, att fokusera på och leka med henne. Så får den andra föräldern tid att bonda extra med Stella. Win-win!

Och hittills har det här gett otroligt bra resultat! Att skälla och sätta hårdare gränser var bara kontraproduktivt, det gjorde bara allting värre. Nu efter att vi började tänka på det här så känns det som att hon känner sig mer förstådd, att hon får mer utrymme för sina känslor. Det här spåret fortsätter vi på!

Dop på lördag

Tofspremiär på den här gulleskrutten! Hon har precis samma typ av hår som Semlan hade som bebis; tunt men långt hår. Vilket är bra för tofs på bebisar kan vara något av det gulligaste som finns!
Nu på lördag är det daga för Stellas dop, så den här dagen har vi ägnat åt att fixa inför det, bland annat var vi iväg och köpte ett knippe heliumballonger på Party Land. Vi kör såna vid alla kalas och festligheter och jag tycker det är så kul! Minns själv när jag var liten att jag alltid önskade mig heliumballonger på mina födelsedagar, men sånt fanns väl knappt då (på 90-talet), mer än på film typ… det var i alla fall inget som var vanligt. Men det är kul att festa till det ordentligt så jag är glad att det finns att köpa numera🙂 barnens kläder är utvalda och klara, jag ska bara bestämma vad jag själv ska ha på mig.. det blir som sagt inte riktigt lika superfixat denna gång, det känns mest trevligt att få träffa vänner och släkt och fira att Stella fötts. Det är vad dagen betyder för mig!

Snart en vimedbarn-bloggare

Idag blev pysslet av! Se så fina höstlöv vi hade plockat, synd bara att de reagerade med limmet och ruttnade sjukt snabbt så fort jag limmat upp dom på burkarna… måste ta reda på vad som gick fel…

Åh vad tiden springer ifrån mig när jag är hemma själv med båda barnen! Jag upptäckte varför Emlan hade feber, det var troligtvis höstblåsor (eller vanliga förkylningsblåsor), hittade ett par stycken i hennes mun eftersom hon pekade där och sa aj. Hon har varit feberfri sedan i måndags men eftersom hon haft ont i munnen och inte kunnat äta annat än kalla saker som glass så har hon fått vara hemma. Men nu verkar det vara bättre för nu äter hon (även om hon inte är sp glad över att inte längre få äta glass till frukost, lunch och middag… hej meltdowns!) och är alltså som vanligt igen, så hon får gå till föris imorgon🙂

Just nu håller jag på och pysslar med min nya blogg, jag ska nämligen flytta över den till vimedbarn! Det är ju ändå en mammablogg jag driver, så det vore kanske bra att tillhöra ett nätverk/plattform med det fokuset tänkte jag, plus att jag fick tips om det av bästa Josefin. Det är mycket fix med att exportera bloggen, uppdatera med ny info och annat, men jag hoppas det inte tar allt för lång tid innan den är igång. Jag säger förstås till när det är dags!

Två mammiga


I fredags var det väldigt gnälligt och mammigt, se bild ovan. Det är tur 1. att vi har två selar och 2. att jag sett att min mammavän Felicia brukar bära sina två barn i sele (annars hade jag aldrig kommit på tanken), för det var räddningen i fredags. Efter en lång dag med mycket tjafs, trots och gnäll, arg mamma och en arg/ledsen Emilia så ville båda bli burna. Och då inte sitta i mitt knä i soffan utan jag skulle BÄRA. då fick det bli den oergonomiska (fruktansvärda) Babybjörnen med Stella på magen och den ergonomiska Pognaen med Em på ryggen. Problem solved! Båda nöjda och jag kunde gå runt och städa lite samtidigt. Ryggen tyckte inte det var direkt skönt, men vad ska man göra? 

Inatt fick Emlan lite feber, men nu verkar hon helt okej igen. Så vi får ta det lite lugnt idag men måste ändå åka och handla inför dopet. Och träffa min pappa som kommit hem efter 9 dagar i USA!

Fredagshäng

Picknick!

Det blev inget pyssel idag, det hanns inte med eftersom vi bestämde oss för att leka med Matilda, Adrian och Celine på öppna förskolan istället. Emilia har verkligen fattat tycke för Adrian och ropade efter honom hela vägen dit, att hon ville hålla honom i handen och äta bulle. De är väldigt gulliga ihop och leker så himla bra! Stella och Celine låg och tittade på varandra och kände på varandras ansikten en stund innan Stella somnade. Kul var det hur som helst! Nästa helg är det ju Underbara barnmässan, vi bestämde oss för att gå på den tillsammans på fredagen. Ser verkligen fram emot det!

Styra upp fredagarna 

När storasyster vill leka… haha. 

Imorgon är det ju friyay! Den dag i veckan då Emilia är hemma med mig och Stella. Jag har bestämt mig för att planera upp de dagarna mer, förut har vi bara tagit dagen som den kommer, men jag har kommit på att jag vill att fredagarna ska vara lite mer organiserade. Jag tror nämligen att det blir roligare för både Em och mig om vi sätter ett tema för dagen och har någon bestämd aktivitet. Något att se fram emot! Imorgon till exempel har jag bestämt att vi ska ha tema höstpyssel. Jag tänker att vi går ut i skogen på förmiddagen och plockar löv i fina höstfärger och pratar lite om kottar och mossa och eventuellt kikar på någon insekt. Sen går vi hem, käkar lunch och sover och sen pysslar vi med löven. Jag och Stella var på Panduro idag och inhandlade nödvändiga pysselsaker som finare papper, lim och glitter. Det vore kul att ta fram några gamla syltburkar, klistra på löv och lite glitter så det blir fina höstiga ljuslyktor! Sen kan man ju även limma löv på papper, måla på löven och allt möjligt. Vi får se vad det blir för något. Emilia älskar att pyssla, så jag tror det blir en hit! Detta går ju att variera in i det oändliga också, tex kan vi karva pumpor på halloween, julpyssla, påskpyssla, med mera. Sen kan vi varva med att baka, gå på öppna förskolan, åka till lekland, gå till bibblan, träffa kompisar. Vad som helst, men det ska vara mer uppstyrt helt enkelt. Märks det att jag är en planeringsmänniska kanske? 😉 

Pysselinspo!